Caminito del Rey – världens farligaste, men säkra vandring

Det finns platser som med tiden får ett eget liv. Myterna kring dem går i spinn och bara att kunna säga ”jag har varit där” kan räcka för att dra till sig folks intresse. Den över hundra år gamla vandringsleden Caminito del Rey genom ravinen Desfiladero de los Gaitanes i södra Spanien är en sådan plats.  Med smala plattformar i katastrofalt dåligt skick, helt utan vare sig ledstänger eller staket men på hög höjd kallades den med rätta länge för ”världens farligaste vandring”. 

Men efter en totalrenovering 2015 av den sammanlagt 7,7 kilometer långa leden skulle namnet nu kunna uppdateras till ”världens farligaste, men säkra vandring”.

Strax ovanför den halvt nedrasade gamla vägen hänger nu flera kilometer av moderna och lättillgängliga plattformar i stål och trä. Tack vare dem är den unika naturen utmed Caminito del Rey tillgänglig för alla och inte längre något som endast adrenalinsuktande äventyrare kan uppleva. För vad renoveringen och den förbättrade säkerheten inte har förändrat är den otroliga känslan av att vandra på över hundra meters höjd genom en brant ravin, omgiven av dramatiska berg.

Att vägen dessutom ligger mindre än en timme bort från Malagas stränder gör det till den perfekta dagsutflykten under en resa till Costa del Sol. 

Trots det korta avståndet känns det bergiga inlandet som en helt annan värld än nere vid kusten. Efter att ha passerat mängder av apelsinodlingar börjar vägen att stiga och bergen kommer allt närmre. Landskapet blir kargt och vägen allt slingrigare innan den plötsligt leder in i en lummig pinjeskog utmed den stora konstgjorda sjön ”Embalse Conde de Guadalhorce”, där Caminito del Rey börjar. 

”Det var farligt men det är en otroligt vacker plats och geologiskt väldigt intressant.”

På restaurangen El Mirador med utsikt över vattnet stärker besökarna sig inför vandringen med färskpressad apelsinjuice från odlingarna som passerades på vägen. Luften känns otroligt ren och frisk, vilket bekräftas av att området är en av Europas bästa platser för astronomiska observationer. 

Himlen verkar vara om möjligt än mer blå än nere vid kusten. Men Caminito del Rey inleds ändå med ett nästan totalt mörker och en 150 meter lång tunnel rakt igenom berget. På andra sidan väntar enorma bergsväggar med geologiska formationer och håligheter som användes som bostäder av bönder ännu långt in på 1900-talet.

Det är ändå bara början på det naturspektakel som döljer sig bakom kontrollstationen där hjälmar delas ut. Efter en kort genomgång dröjer det inte länge innan den fasta marken under fötterna övergår i plattformar som hänger högt upp utmed väggen till den branta ravinen. 

Bergens enorma proportioner gör att plattformarna på håll ser ut att vara byggda av tändstickor där de slingrar sig fram, upp och ned som en oändlig balkong utmed stupen. 

Långt, långt nedanför flyter floden Guadalhorce fram som sakta men säkert har mejslat fram ravinen ur berget. När avståndet mellan klipporna är som smalast försvinner den och gör sig bara påmind genom sitt ständiga brusande. På andra ställen, där vägen öppnas upp, lyser floden upp ravinens botten med sitt vatten som växlar mellan smaragdgrönt och brunt. 

Omgiven av det fascinerade landskapet är det lätt att glömma bort var du egentligen befinner dig. Nämligen på en smal plattform, hängande från ett berg och gående på endast fem centimeter tjocka träplankor. Men det jämna underlaget och rejäla staket gör att även en ovan äventyrare fullt ut kan njuta av landskapet med vertikala stup och kalkstensbergets underliga formationer - trots de minst sagt respektingivande förutsättningarna.

Caminito del Rey är egentligen flera vandringsleder i en. Efter den hisnande inledningen i ravinen övergår leden till en bred stig i skuggan av väldoftande pinjeträd genom den stora dalen ”Valle del Hoyo”. Vägen dammar och de torra stenarna knastrar under fötterna. Den andalusiska solen värmer och det är svårt att föreställa sig att det torra landskapet en gång i tiden låg djupt under havets botten. 

En stor mängd av fossiler i berget, till och med från valar, vittnar om det än idag. 

Vatten var också orsaken till att Caminito del Rey byggdes mellan åren 1901-1905. I slutet av 1800-talet fick ingenjören Rafael Benjumea idéen använda områdets naturliga höjdskillnader till att driva ett vattenkraftverk. Med hjälp av en kanal och akvedukter leddes vatten från de konstgjorda sjöarna på ena sidan ravinen fram till kraftverket i El Chorro, där berget öppnar sig som en smal reva.

Med kraften av 10 000 liter per sekund släpptes vattnet ned i turbinen och i Malaga blev det möjligt att njuta de varma nätterna i ljuset av elektriska gatlyktor. 

1921 kom kung Alfonso XIII på besök och sedan dess kallas leden Caminito del Rey, ”kungens lilla väg”. Beslutet att bygga kanalen just där innebar att den hamnade i södra Spaniens vackraste bergslandskap. Men det var inte naturens skönhet som låg till grund för den spektakulära vandringsleden utan ett praktiskt faktum: arbetarna behövde kunna ta sig fram för att konstruera kanalen, underhålla den och styra vattenflödet. 

”Det tog ett år att bygga den nya vägen och även det var mycket komplicerat.”

Konstruktionen innebar ett hårt och livsfarligt arbete. Vilka det var som med livet som insats byggde Caminito del Rey finns det flera versioner av. Inte sällan påstås att dödsdömda fångar utförde de farligaste delarna. ”Men sanningen är att Caminito del Rey byggdes av sjömän från kusten kring Malaga. De ansågs bäst lämpade då de var vana vid att klättra i höga master och dessutom var mästare på att knyta knopar, vilket skulle visa sig praktiskt när de hängde utmed berget,” säger en av guiderna som finns placerade utmed vägen. 

Spår från det livsfarliga arbetet syns ännu i form av rostiga metallkonstruktioner och krokar som sticker ut ur berget.

”Det fanns ju inte riktigt samma säkerhetstänk på den tiden som idag,” fortsätter guiden och gör vad som ser ut att vara ett försök till ett leende. Men det är svårt med hjälmen rejält fastspänd under hakan - och det kan behövas. 

Vinden kan få upp rejäl fart i den smala ravinen som på vissa ställen inte är mer än tio meter bred, men flera hundra meter djup.

Av någon anledning underhölls inte vägen som med tiden blev allt farligare. Det hindrade visserligen inte lokalbefolkningen från att använda den som ”genväg”, även av barn på väg till skolan. Men framförallt började ryktet om den farliga ravinen att sprida sig bland bergsklättrare. Den som frågar runt får snabbt höra vilda historier från förr. 

”När vi var i tonåren åkte vi ofta dit för att klättra. Det var på 1990-taler och allt var i väldigt dåligt skick, man fick vara extremt försiktig,” säger Francis Jimenez från Malaga. ”Bara att ta sig in dit var ett äventyr,” fyller hans bror Luis i och fortsätter: ”Enda sättet var att klättra upp och sen gå igenom tågtunnlarna. Mer än en gång fick man tycka sig mot väggen när ett tåg kom,” säger Luis som menar att upplevelsen ändå var värt risken. ”Det var farligt men det är en otroligt vacker plats och geologiskt väldigt intressant.”

Vid samma tid som bröderna Jimenez var där skedde flera uppmärksammade olyckor utmed Caminito del Rey. År 2000 stängdes ingångarna, den som tog sig in riskerade böter på 6 000 Euro. Samtidigt visste alla att Caminito del Rey är en unik plats som måste vara möjlig att uppleva. Därför dröjde inte länge innan planerna på en renovering lades fram. 

Nio miljoner Euro och 500 ton byggmaterial senare stod den nya Caminito del Rey klar 2015. ”Det tog ett år att bygga den nya vägen och även det var mycket komplicerat. Men det går så klart inte att jämföra med hur det var för hundra år sedan då det inte fanns samma säkerhetsstandarder som idag,” säger guiden. 

Resultatet är imponerande och som alla riktigt bra upplevelser har Caminito del Rey sparat höjdpunkterna till sist. Efter en kort sträcka inuti den gamla kanalen blir det stopp framför en massiv bergsvägg. Bakåt breder hela dalen ut sig, enda vägen framåt går utmed hängande plattformar som svänger sig runt väggen och in i nästa ravin. Den som tror att glasbalkongen som dyker upp är vandringens höjdpunkt tar fel, för strax efter syns ”Puente Colgante”. Den 35 meter långa hängbron korsar ravinen på 105 meters höjd, inklusive svajande i vinden och en oslagbar utsikt över ravinen och dalen.  

En upplevelse som sitter kvar i benen även när du senare på dagen har återvänt till strandlivet i Malaga. 

Text av Carl Undéhn