Så upplever du det autentiska Porto
Författaren Maxim Grigoriev guidar till platserna bortom turiststråken.
Maxim Grigoriev är en svensk författare vars roman Europa fick EU:s pris för litteratur 2021. Han är född i Moskva, uppvuxen i Stockholm, har bott i Berlin och Porto, och är numera bosatt i Paris. Porto har dock blivit hans andliga hem. Efter en resa dit för ett tiotal år sedan blev en del av honom kvar, och nu försöker han tillbringa minst en vecka varannan månad i den portugisiska staden. Maxim Grigorievs senaste roman Regnet kom på svenska 2022 och handlar om motståndet mot den turistifieringsprocess som staden genomgått under de senaste åren. Följ honom gärna på @macksg på Instagram.
Utsikt och eftermiddagstystnad
Rooftop Flores
”Varje gång jag är tillbaka i stan efter en längre frånvaro tar jag mig direkt från flygplatsen till Rooftop Flores, där jag ställer ner väskan och beställer ett glas portvin och en ostbricka. Man är där för utsikten och eftermiddagstystnaden: den underbart vackra gamla stadens kyrktorn, takfönsterkupor och spiror reser sig som på en duk, i ett myller av skimrande granit och rött taktegel. Medelhavstrutarna poserar framför. Man minns varför man älskar staden.”
Inga krusiduller
Guindalense Futebol Clube
”Porto har gett namn åt portvinet, men i stan dricks det helst öl. En liten öl på fat heter ’um fino’, är oftast en Super Bock och bör absolut inte kosta mer än två euro. Det ska inte vara några krusiduller, men gärna vintersol och utsikt, som på den lilla terrassen som drivs av den lokala idrottsföreningen vid Guindais-trapporna. Tillsammans med studenterna från de kringliggande fakulteterna kan man beundra den glittrande blågrå floden under den blågrå stålbron och lyssna på kommersiell radio i högtalarna. Därefter kan man gå nerför granittrapporna till floden och ansluta sig till turistströmmen.”
Syndigt mellanmål
Leitaria da Quinta do Paço
”I Portugal äter man visserligen flera pasteis de nata om dagen, men ett syndigare mellanmål är de éclairs som tillverkas av Leitaria da Quinta do Paço. På senare år har de introducerat en mängd olika smaker, som passionsfrukt eller karamell, men den bästa kombinationen förblir ’o classico’, en éclair fylld med söt vispgrädde och med chokladtopping. Helst tillsammans med en espresso eller en meia-de-leite, den portugisiska varianten av cappuccino.”
Traditionell lunch
O Astro
”I Porto äter man enkelt, tungt och tills man spricker. Lokalinvånarnas smeknamn har länge varit ’inälvsätarna’ (os tripeiros). De senaste årens försök att förvandla staden till ett kulinariskt resmål har möjligen burit frukt och fungerar som del i turistnäringen, men det har ingalunda raderat ut det egentliga Porto: traditionell nordportugisisk husmanskost i enorma portioner för 6–10 euro inklusive soppa, kaffe och öl.
Ett (lite) lättare lunchalternativ är en bifana, tunna skivor av fläskkött som fått puttra i en sås på vin, öl, tomatpuré, vitlök, olivolja, piri-piri och lagerblad. De serveras i vitt bröd och finns lite överallt, men de bästa anses vara de på O Astro vid järnvägsstationen Campanhã. Man behöver två smörgåsar för att bli riktigt mätt, kanske också en caldo verde-soppa, och till det naturligtvis ’um fino’. Intas stående vid bardisken.”
Fisk i hamnområdet
Toupeirinho
”Man har inte varit i Porto om man inte sett hundratals trutar kretsa över järnvägsstationen Sāo Bento, eller stått på bilparkeringen vid Ribeira med en cigarett och en sömnig fiskare som sällskap och tittat ut över de kvällsglimmande portvinsskyltarna på andra sidan floden. Det anses också viktigt att ta sig ut till Foz eller Matosinhos och betrakta solnedgången över Atlanten, patrullerad av ett Nato-stridsskepp. Därefter äter man fisk.
Alla ställen utmed rua Heróis de França är ungefär lika bra. Menyerna varierar dagligen. Det är bara att välja utifrån dagens fångst som man ser grillas utanför ingångarna. Toupeirinho är en favorit.”
Nattvimmel i stan
Café Candelabro
”Tillbaka i stan går movida, nattvimlet, ut på att man står på gatan utanför en bar med ’um fino’ i handen och fraterniserar. Kvarteren kring Gallerias de Paris är fulla av både finare ginbarer och billigare ölhak. Eftersom jag inte gillar saker som är alltför livsbejakande är min personliga favorit O Candelabro. Den vackra baren driver även ett antikvariat med fokus på film och bildkonst. Stämningen är uppsluppen, men med en knappt synlig ton av nordlig melankoli och en viss intellektuell reservation inför det alltför rättframma.”
Tillgängligt lyxhotell
Grande Hotel do Porto
”Grande Hotel do Porto öppnades 1880 och den siste kejsaren av Brasilien var en av de första gästerna, liksom numera klassiska författare som Eça de Queiros. Den store regissören Manoel de Oliveira filmade flera scener på hotellet. Idag är all denna historiska lyx tillgänglig på ett lågmält, inte alltför dyrt men alltjämt elegant sätt, vilket bland annat innebär papperstidningar i lobbyn.”